Droger och självförakt

Alkolist javisst. Jag ser och känner denna drog. Så djupt inne i mig cirkulerar det hela tiden. Alkoholist. Gömmer mig med hat och förakt. I en värld som inte ens är verklig. Jag kommer nog att dö,".. Drogerna cirkulerar och humöret sviktar, jag är fast. Bunden vid berusning denna värld som ej är verklig. Jag inser detta nu men dagarna fungerar ändå, för att ljuset vid dagens slut betyder att jag kan ge min kropp lugn men endast genom substanser som ej är bra. Jag vet ett annat sätt att stilla mitt kaos men jag behöver en plan, en ide hur jag ska nå mitt mål. Ett hälsosamt liv, utföra det jag älskar och som skänker mig lycka och glädje. 

När livet nästan tar slut

Jag var en tanke ifrån att ta livet av mig här borta. Allt bara försvann! Alla möjligheter och all kraft. Jag är helt pank, tappade bort mitt allt och hade den starkaste ångesten som min kropp någonsin skapat. Att tänka på Sverige gör mig illamående. Där väntar kronofogden, abstinens, LVM utredning, hemlöshet, arbetslöshet, vanmakt och tomhet. Jag vet inte hur jag ska fixa det här! Jag kan inte andas utan är fast i en ond centrifug som tar allt jag har. Jag är jag, med mina tankar och planer men finns ingen kraft att ta mig framåt. Jag nöter hål på stället jag står fast i och tårarna vet inga gränser. Dom dränker mig snart! Vill bara ha trygghet och lugn men finns inte att hitta någonstans! 

Tragik

Jag fick en käftsmäll av mig själv nyss. Jag såg mitt inte. Jag är pank, skuldsatt, beroende, fast i ett annat land. Lvm utredning som jag stack ifrån, i natt låg jag och hallucinerade våldsamt i kylan och vaknade med panik. Visste inte vad som var sant eller vad som hade hänt. Hur ska jag klara av att hålla mig levande? Jag har 500kr att leva på.. Över 2 månader kvar här.. Jag vet hur man förstör för sig själv. Ska jag lägga in mig när jag kommer hem? Eller ge upp? Vad är meningen med att vara en sån här sjuk människa? Skjut mig i ansiktet.