Livet går i spillo.

Vad ska jag göra? Lördags benzo.

Ork

Finns ingen ork. Att ta mig ut ur lägenheten eller göra något. Jag gör mig klar men ställer in allt. Jag är ett vandrande lik. 

Utväg?

Hittar ingen utväg. Jag fungerar inte kan inte tänka. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Måste hyra ut lägenheten, sätta mig i tunnelbanan och försvinna från jordens yta. Typ nu.

Helt tom

Söker hjälp jag sa saker jag aldrig sagt förtut. Jag bad om hjälp från att bli skyddad från mig själv. Utslängd. Ingen som frågade hur jag ska ta mig hem, ingenting. För att jag har en historia inom psykiatrin då har man ingen rätt till hjälp. För att jag hade pågående öppenvård så får jag ingen hjälp i mitt akuta skeende just nu när jag är rädd för vad jag kommer utsätta min kropp för. 

Så bra gick det

Efter allt så kändes det bara nej. Jag tog mig till psyk. Jag väntar känner mig avdomnad. Får jag inte stanna kvar så dör jag. Så här ser jag ut efter han band fast mig gjorde det han ville och jag gick tom därifrån. 

Gör min livs största resa

Att åka över Atlanten berör mig inte. Jag åker m tom ficka och överlever. Men en resa till psyk gör mig knä svag. Rädd för att avvisas när jag står på mina bara knän. Och just nu är jag så rädd så rädd att avisas och spendera en natt utomhus skakande av kyla, darra av rädsla och möta döden m söndriga armar. Åh Gud jag ber även dig hjälp mig nu. Jag åker dit själv snälla hjälp mig lägg in mig jag dör annars. 

Redo för försäljning

Jag går runt runt i lägenheten som jag vantrivs i. Jag pratar för mig själv, kollar mig i spegeln säger åt mig mig själv gör det inte.. Samtidigt skriker min ångest gör det! 

Jag tar på mig mera smink för som att täcka mig själv, sveper en stor klunk sprit till, tar två tabletter till. Önskar att det kommer ge mig nada minnen från vad jag kommer utsätta mig för..

Jag ska återigen ge mig ut och sälja mig själv för att ha råd att leva, i samhället jag vill ifrån. Vilken skev värld jag har skapat åt mig själv. Och vad det kommer ge mig är ett par hundra kronor i plånboken, 25 nya sår på mina redan skadade armar och ev ett ångestpåslag av hat hat hat. För ingen ser mig ingen bryr sig och ingen vill veta. För jag är parasiten i samhället och skulle ni stå brevid mig på tunnelbanan skulle ni aldrig reagera mer än tanken; söt hon är söt.

För just den tanken är det enda jag överlever på och får pengar ifrån. För att mitt inre inte fungerar, för att jag som person är borta. 

Hur mår jag egentligen?

Det känns som om jag inte riktigt får ihop mina tankar. Allt bara snurrar och jag får liksom inte ihop vekligheten. Det är som om det är höga murar runt mig som jag springer in i vilket håll jag än försöker gå. Jag är utmattad och helt orkeslös. Vill bara sova mig bort från allt och samtidigt samlar jag mod att avsluta allt. För det kommer aldrig bli bättre.

Finns ingen väg ut

För detta helvete jag befinner mig i är så sjukt. Jag vill inte finnas hur ska jag kunna säga skriva dessa känslor jag har?! Dom är inte ens verkliga för mig. Jag kan inte vara i lägenheten så jag har hittat ett ställe jag får vara ifred. Har stulit heroin (aldrig tagit det förut) och hoppas att njutningen som människor pratar om även ska bli min död. 

Panik efter läkarbesök

Det hjälper inte att prata med en läkare, det finns ingen hjälp! För samma jävla situation händer om och om och om igen! Att livet rasar och är skit, att man inte har pengar till mat. Att man hamnar i situationer där man skadas. Att alla tankar är mörka och destruktiva. För första gången på ett år vill jag inget hellre än att skära upp min armar igen. Med vassa vassa saker som skär så djupt som det går. För det enda man är är missförstådd och talförmågan när jag ber om hjälp försvinner. Jag kan inte yttra ett ljud om vad jag har varit med om och jag hatar mig själv!! Jag vet inte hur jag ska överleva, jag vet inte ens hur jag ska andas. Paniken jag har just nu är den värsta jag har haft och jag vill bara skada mig till den grad att jag önskar det leder till döden. När fan ska jag bli normal och fungera?!! Har ingenstans att ta vägen, vill vara ifred och ha sönder mig själv. Varför är det så här!!!!! 

Misshandel, förnedring

Skulle träffa en tjej som har råkar i knipa. Det blev att jag själv hamnade i knipa. Dom slog oss och tyvärr slutade det inte där. Jag ringde min vän som kom m sin kille och det blev ett besök på SöS. Jag var i dåligt skick. Rymde hem till min syster och jag vet inte vad jag ska göra med det här. Min vän tjatat att jag ska polisänmäla men jag vill inte gå igenom en sån här sak. Tjejkompisen är borta, jag får inte tag på henne. Jag lämnade henne och sprang. Vilken äcklig människa jag är. 

Dö försvinn lindra

Kör bara gör dig förlamad allt för att inte känna. Det går för tillfället. 

Destruktiv

Ingen dag fylld av kärlek. En dag fylld av destruktiva tankar och en vilja att sluta leva. Jag försöker övertala min del av hjärnan som så intensivt försöker mota bort tankarna på självmord. Jag har kommit så långt i planeringen att jag vet hur. Men jag har inte bestämt när.

Jag ser inte någon väg att komma ur det svarta kaoset jag är omringat av. Det går inte att lösa skiten jag satt mig i. Jag har nu 150kr att leva för och inte en kr som jag kan få in.

Detta gör att min enda utväg är att sälja min kropp och jag klarar inte av att göra det en gång till. För jag våldtas och efteråt är mörkret så tungt att jag inte klarar av att andas om jag inte karvar upp djupa sår som släpper ut demonerna.

Förstår inte hur jag hamnade längst ner i samhället och hur fort det går. Finns ingenstans jag kan vända mig för hjälp.

Världen

Det är detta jag vill ifrån. Jag vill leva ifred! Långt bort ifrån jättarna som använder oss som slavar och som förpestar hela världen. Jag vill inte vara en del av det. Jag vill leva i det fria! I oktober, då blir det verklighet! 

https://m.youtube.com/watch?v=ipe6CMvW0Dg&feature=youtu.be

Trubbel i sinnet

En annan sida av mig är hur mycket jag snöar in på världen. Hur industrin ser ut, människans idioti, kunsumtion och hur så många människor lever. När människan tar över all makt och plågar djur som vi äter ner malda, kemiskt fullproppade, levt värre än människor i koncentrationsläger. Vi köper detta äckliga kött, från en av världens största bov. För 10kr stoppar vi frivilligt i oss torterade djur, en smutsig industris väg till rikedom men slaveri för miljoner människor. Hur kan folk göra det?

Jag klarar inte av tunnelbanan, för man riskerar haldol spruta om man råkar le. Jag tittar aldrig på telefonen så blicken flackar vilt omkring mig. 

Jag använder inte Instagram så jag försöker utöva det live på gatorna. Detta resulterar att mina enda följare är polis och psykiatri läkare. FÖR ATT VI LEVER I EN SJUL SJUK VÄRLD! Där dyra möbler, dyra kläder, viktiga åsikter och en fantastisk yta är det ENDA viktiga. 

Gå ifrån dessa normer och du hamnar på psyk för att du inte accepterar världen. För att DU inte lever i verkligheten. Men vem vill vara i den verkligheten?!

Nykter

Det är rätt skevt att mina helt nyktra dagar blir oerhört uppmärksammade av mig själv. När jag går och lägger mig och liksom, shit jag är helt nykter. 

På det sen så är det svårt att sova då kroppen pendlar mellan extrem hetta eller kyla omvartannat. 

Jag har tagit mig iväg på arbetsintervju, den gick bra. Men får panik när jag tänker att jag ska prestera och faktiskt ha ett vanligt jobb. Hoppas att jag får det.

Det är mycket i livet som inte alls går bra just nu. Jag måste ta tag i att svara på mailet angående hyran. Självklart ska hon få sina pengar, men jag har INGA just nu. Hon kommer hata mig. Hata hata..

Men jag får bara tänka att det finns iget jag kan göra än att vara ärlig.

Läkarbesök på psyk nästa vecka, måste fråga vad dom kan hjälpa mig med akut just nu. För det spårar så fort.

Som väntat

Vårdcentralen ringde upp och sa att dom har avbokat mitt läkarbesök. Jag vart hänvisad till psyk. Det är ju kanon att man inte får söka hjälp på vårdcentralen.

Sen så var min handläggare sjuk så jag åkte till soc helt i onödan, -200kr. Tack för att dom hörde av sig.

Så nu sitter jag utan pengar till hyran, utan ett läkarbesök och en livslust som är raderad. 

Abstinens, panik, ångest, soc

Jag är påväg till soc för att be om hjälp. Ett inbokat möte och kan dom inte hjälpa mig med hyran så orkar jag inte mer. Det här är den sista energin jag har kvar. Dessutom ringt vårdcentralen för jag vart tillsagd att söka dit ist för psyk. Men vet redan nu att dom endast kommer slussa mig vidare mig till psyk och där kan jag inte prata. 

Sen en bakomliggande oro för att polisen ska vänta hos soc för att jag uteblivit från LVM möterna. Men den oron är nog obefogad. Har bara för mkt skit just nu att ta tag i. 

Panik

Nu börjar det tjatas om hyra. Jag har inga pengar!!! Vad ska jag göra. 

Jag åkte hemifrån, vill bara bort

Jag söker råd

Nej jag inser att det här funkar ju inte. Blev ensam hemma så då åker vinet fram! Men måste sluta. Bara att ta tag i det tänkte jag. Men fan inte går det så bra. Jag har ångest över allt och vill bara vara ifred. Nu kom dom hem igen så vinet fick jag gömma och nu så vill jag dö! 

Dö dö dö din jävel

Jag skulle behöva lägga in mig. Men det kommer inte ske. Jag mår så jävla uselt! Vill inget hellre än att inte finns längre. Men jag undrar hur jag ska gå till väga. Det är så mycket ångest och natten var bara så dålig vilket kaos! Det är ren tur att jag lever. 

Förstörd

Jag skulle kunna ringa polisen på mig själv. Jag borde avlivas. Jag kommer nog försöka. För nej nej nej den här natten den tog precis slut och inget har varit trevligt. Absolut ingenting nu vill jag bara dö har panik jag kan inte kan inte

Jag är hög, full och vill dö

Egentligen inga problem där. Allt väldigt klart. Dimman av röka lägger sig och verklighetens mörker våldtar. Jag åkte ju hit för att dö. 

Ruiner

Det går så fort. Så fort! 

På G till en annan stad, full, rökte. Glömde bort att jag rökt. Tog 50mg benzo med vin. Är på en buss. Jag skulle hjälpa, jag tror att jag kommer dö.

AH FRID

Lite frid i själen idag! Jag har bara druckit 3 öl och varit runt ÖVERALLT! Känns bra! Har inte sovit på två dygn så kan inte nog säga hur skönt det ska bli att sova inatt. Så slut..

Imorgon ska jag ta en lång promenix och dusha länge. Rehab.

Punkt. 

Vill inte vill inte

Han känner. Måste känna att jag hatar hans närvaro. Vet inte varför bara så stiff! 

Jag kunde ha dragit ut men jag gör det inte. För dom drogerna hade skapar kaos. Tillbaka på psyk. 

Jag vet inte nu men imorgon har jag lust att bara försvinna in i dimman igen. Fan för mitt sjuka jag!!!! 

Året jag dör eller lyfts

Jag klarar inte av det här! Jag måste börja jobba men jag kan inte ens gå utanför dörren jag skriker och gråter. Dricker det lugnande medlet vin för att sluta skaka av panik.

Detta kommer vara året jag blir bra eller dör. För alla dessa delar av mig som är itu blir bara större och större.

Läkarna känner sig maktlösa, jag måste prata med någon lyder det.

Vad är det som är så viktigt att säga? Jag kan inte leva för jag är redan död!

Allt som har hänt våldtar mig, allt som har med rutiner att göra kväver mig. Jag har slagit sönder varenda spegel i lägenheten och alla sår ser ut som fan.

Jag orkar inte mer nu!!!! 

Överleva omställningen

Vilken lång dag det blev. Närmare 3,4? Jag körde på och det var inte långt ifrån döden. 

Jag minns inte väldigt mkt men efter ca 38 tim var jag tillbaka på psykakuten. Jag har aldrig i mitt liv upplevt den ångesten. Jag ville göra allt i min makt för att leva utan den, döden var nära inräknad. 

Jag blev förvirrad och visste inte vad jag hette jag tror att jag svävade nära en psykos.

Massa benzo och sömn senare så är jag ute igen. För dom har rätt, inläggning hjälper inte mig. Enda är att jag inte skadar mig.

Min gamla överläkare kom ner och var med på samtalet. Jag reflekterade över en sak nyss som gav mig kalla kårar. Han sa: det är inte lätt men jag släpper ut dig. 3 år inlåst skulle kanske inte heller hjälpa. Men det är svårt att veta om jag tar rätt beslut.

Jag slutade andas nyss. För slog tanken honom att låsa in mig på Säter i 3 år? 

Jag är helt tras, jag är hög på tabletter, röka och vin. Jag vill inte bo här med dessa människor. Vill vara ifred och äta dricka allt som får mig att dö. Bara dö.