akut lvm . så.nu tar jag livet av mig hej då

familjen är guld värd! dom ställer upp för mig fast jag är/känner mig som en utsugare. utan dom hade jag fått ruttna här i helgen men nu kan jag vara ute i vårsolen.och l.e.v.a istället! känns magiskt. tack för dessa ljusa stunder!

verklighete har hittat mig. jag ficl idag smaka på verklighetens svarta piska att besöka en läkare utanför psykiatrin var så skambelagt. förstår inte varför men rätt som det var så ljög jag om mina meds och han tog bort dom allihop, så där bara. tillbaka på avd skrattade jag nervöst över mitt betende och insåg att jag aldrig kommer identifiera mig själv med psykisk ohälsa, jag skäms och vet inte varför. jag som tom varit ute i skolor och föreläst om smärtan som min sjukdom plågar mig med.. vad hände? jo, jag vill bara vara frisk och må bra ute i vårsolen. jag vill inte ha nya röda ärr på min kropp eller ständiga nedvärderande tankar om mig själv. just där, mittemot denna tillknäppta läkare sa jag nej till hela mig själv och just nu vill tårarna bara strömma ner för mina kinder. tre månader har jag varit på avdelningrn nu. Jag vill ut!!!

Inlindad av liv

Plågsamma vardag är tillbaka.. Efter 4 dagar ute under fria i en vacker illusion av ett vackert liv. Det har varit magiskt under påsken, en sol som har känts som den enbart har skinit för mig för att fylla min själ med ljus. Nu fångas jag åter av verkligheten i baksätet av bilen med mina kära föräldrar där fram. Som när man var liten.. Och att de ej förstår hur det är fatt, att jag svävar som mellan två världar. Den ena så vacker och fin och sen den där mörka världen full av illvilja och hat. Att sitta i solen och dränkas i mitt svett för att jag inte kan visa mina nyskurna armar som var skyddet i en ångestfylld kväll för 5 dagar sen.. Att inte våga visa och skammen för att hamnat där igen. Fortfarande pendlar jag mellan att välja liv eller död och det ligger en stor sorg över båda valen. Men tack för dessa vackra dagar livet de kommer ligga varmt om mitt hjärta länge. /Lilly

ikrorivil. medc från himmeln räddar mitt liv just nu. varför får jag inte må så här iaf en gång i veckan????

Sjuka hjärna sjuka sjuka hjärna..

Mardröm. Så där. Sammanfattat senaste 6 dagarna..

Nu är jag i Stockholm på perm, känns skönt men med ångest som sällskap gör det allt lite jobbigare än normalt. Jag kan säga att utan allt benzo knaprande så hade jag gått och självdött. Igår skämde jag ut mig ala deluxe, jag gör alltid fel fel fel.. Fattar inte varför hjärnan ska vara så sjuk, jag fattar verkligen inte. Hade gjort vad som helst, hoppas att alla människor bara glömmer mig.

Livet på avdelnigngen är annars lugnt och skönt, alla lunkar på i sin lilla bubbla. Min spricker dock emellanåt..

/Lilly