Blödande hjärta

Idag är den sorg som rotat sig långt in i mitt hjärta alldeles skärande av smärta. Det är med vördnad jag möter hans blick och jag kan inte ignorera hugget som utdelas i mig. Jag älska honom, jag skulle inte såra honom. Han är så vacker och skör. Jag vill så gärna smeka hans kind och kyssa honom. Att det kan göra så ont. 

Anmälan soc

Jag undrar vad som händer. För att jag är glömsk och knas. Hade lvm möte hos soc i måndags. Jag varken ringde eller gick dit. Lämnade dock ett meddelande på onsdagen då jag var hög och inte visste vad jag sa, men bad om utsäkt. Men nu då? Ska jag oroa? Har dom skickat in till länsrätten? Har jag lvm? Meddelar dom mig om det avskrivs? Hur ska jag veta? Berätta för mig..

Sen. I mitt andra liv sker vackra saker där mitt hjärta slår hårt. Där jag känner. Där jag blir generad och nervös. Jag blottar mig för den vackra människa jag träffat. Jag får inte samma respons men jag får tacksamhet och en karls tårar till bekännelse. Där mitt hjärta går i tusen bitar av hjärtesorg och medlidande. Ett förhållande där Jag vill vara stark och hjälpa honom att läka. Men hittar inte vägen till honom där jag kan inverka. Utan gömmer mig under min starka Sköld där ingen hittar mig. Ensam, säker. 

Hjärtklappning

Panikångest deluxe. Har framtids ångest och panik vilken fantastisk röra mitt liv är. Kan någon ge mig en bedövningsspruta eller förnuft. Jag vet inte va jag ska ta mig till!!! 

Jag är onska och helt under ytan. Jag klarar inte av att simma upp.

Okej sluta nu

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är hemlös och pank. Soc ringde och det har kommit in en lvm anmälan. Jag gick inte på mötet. Nu är jag där nere, längst ner. Och jag kan bara se mig själv falla. Rakt ner och döden hade varit en befrielse. Självhat är en underdrift.

Trasig hora

Jag har ett enastående sinne att förvandla mig själv till ett monster. Jag är så otroligt självdestruktiv, detta har sin grund i sexuella övergrepp och misshandlar. Min psykolog slog fast att jag har PTSD, men en behandling som jag skulle ha börjat med hoppade jag förra veckan av. Han ville gå rakt på sak men jag kunde inte få ut orden, jag kunde inte formulera orden: jag var i en dimma och dom turades om att göra illa mig. Jag dog. Han slog mig tills jag inte kände mer och efter det tog han bort min sista värdighet. Varför kan jag inte säga detta högt? 

Alla ärr som pryder min kropp är från mardrömmar som hugger mig dag som natt, jag är ständigt påväg att ta livet av mig. Jag spenderar pengar som om idag vore sista dagen i livet. Jag drar i mig alla droger jag får tag på om de lindrar, jag dricker mig berusad varje kväll och jag gråter varje natt. Jag sörjer min fula skadade kropp, jag avskyr mig själv för att jag förtjänar att hatas. Allt detta är som en hammare i mig hela tiden, allt jag får ut hos psykologen är; det är nog ingen ide att vi fortsätter. Jag åker iväg, jag mår rätt bra. Jag log hela samtalet och var tvungen att straffa mig själv för min lögn genom att bränna mig själv. 

Ja igen

Då kom lugnet stenad. Jag glider in i lugnet av ärlighet jag ser det så. Vi mår bra, men jag har panik och vill kaosa.. 

Mattias

Idag är det 5 år sedan du lämnade oss.. Svårt att förstå, svårt att förstå att man bara kan försvinna. Extra smärta idag. 

Kära droger

Harmoni och rofyllda tankar, massa rosé och gräs. Det räcker så. Det stillas och jag upplever acceptans till livet. Men det varar inte för evigt, det är på kvällen som jag kan svepa detta runt mig, le och mysa. Sen vaknar jag, åter till verkligheten och i bröstet trängs stränga tankar och hopplöshet. 

Nej

Jag förstår inte. Jag står på avtrampen till ett äventyr men stretar mot jordelivets slut. Jag är så svart och trasig. Psyk ringde 4 ggr jag orkar inte. In i fasadlandet, dra din väg. Kom aldrig tillbaka livet äter av mig levande, 

En tanke

Knegar, svettas, skakar, tusen tankar.. Kommer till jobbet och låssas som om allt vore hur bra som helst. Eller inte super bra men jag gråter och skriker inte iaf. Jag vet inte om jag är lat eller bara har någon slags medfödd svaghet. Men FAN! Jag har klarat mig själv sen jag var 15, rest och bott utomlands, provat karriär efter karriär. Nu står jag vid avsatsen till ett nytt äventyr men det enda jag tänker på och får ro av att tänka är att avsluta mitt jordeliv. Jag kan satsa på min dröm men det behöver byggas en stor bro över det stora svarta hål jag har byggt upp. Jävlar jag! Fan! Fan ta allt! 

Vill inte

Sov en natt på Psyk. Det har varit kaos. Käkade så mkt piller och inga minnen, berättades för mig att jag var medvetslös och va på akuten, hur jag därifrån minns solsken och grönt gräs, möjligtvis ett skyfall och sen vakna upp kl 11,45 på psykakuten. Nej, jag har en enorm blackout. Minns även polis. Nu ska jag jobba igen. Skärsår på halsen och armen, de kan ha tillkommit hursomhelst men gissar genom ett fall ner en våldsam buske. Nu säger jag NEJ TILL MER KAOS! Jag får försöka att le, jobba och överleva. 

Det byggs upp nu

Sen jag fick samtalet att underbara Lina har somnat in har min hjärna helt flippat ur. Jag fick en inblick i det eviga, att döden är precis där. Att tårarna ej ville sluta för att din vackra själ lämnat dina käraste och mig. Hur plötsligt konstigt och overkligt livet har blivit. Jag har planerat att göra min sista resa. Jag sa hejdå till min psykolog idag. Jag far ut i vida världen en gång till, suger i mig färgstarka miljöer och människor. Fyller min nu alldeles svarta tomma själ som hungrar efter närhet och kärlek. Där ord inte kan formuleras bedövar jag istället mitt fråd av smärta. Med eviga äventyr och spännande beslut. Sen ska jag gå ut i det klara varma havet och aldrig se bakåt. På stranden lämnar jag mina skor och ett brev. Ett brev som beskriver hur dom aldrig mer behöver oroa sig. Jag bosätter mig långt ner i havets botten. 

Ångest

Hej ångest vad kul att du stormar in i mitt liv och kramar kraften ur mig. Jag blir så lycklig. Jag mår illa av att befinna mig i min egen kropp, värmen pressar droppar ur hela mig och stygnen gör att kläderna måste stanna på. Jag avlider av kvävda tårar och jävla vanmakt. Fuck life. Sexigt lår, ey? :/ 

Kaos

Från ändå rätt lugn tillvaro och så slår de om till sådan där kaos. Akuten stygn kunde inte jobba nu tomhet. Nej livet, jag orkar inte med dig just nu.