Längst ner

Mår apa mår skit vill bara dö 

Knark dimma

Vart är verkligheten? Vill aldrig sluta. Aldrig. Ångest, våldtäkt, rättegång, framtid borta jag hälsar nutiden ned öppna armar.. Inga känslor bara njutning. Vem vill inte må så här. Svara mig det. 

Verkligheten

Välkommen tillbaka till verkligheten. Alltså en vecka har gått. Jag vet inte ens vad som har hänt. 

Går sönder

En kväll av enbart smärta. Jag vill inte vittna. Jag vill inte sitta i rättssalen och se äcklet som tog sig rätten att ha sex med henne. Att resa sig upp och trycka ner sin hand innanför mina byxor, kyssa mig när han höll fast mitt ansikte. Hur jag tittade på henne och bad. Att dom skulle skynda sig dit så vi kunde slippa kräket som gjorde oss illa. Allt gick så fel! Jag vill skära ett stort djupt sår på mig själv för att slippa tankarna, bilderna som får mig att skaka. 

Fan ta det här livet!!! Jag vill inte! Men måste klara 3 dagar till. Sen är alla mina saker uppredda. Då kan jag med gott samvete göra precis vad jag vill. Kämpa fortsätta leva eller bara säga hej då till all den här skiten.

Ångrar mig..

Jag vill inte sitta och vittna. Jag vill inte prata. Fy fan så vidrigt allting är. Vill helst glömma. 

Syndar

Så underbart. Strosa runt, 40 mg stetsolid 4 glas vin. Myser. Letar presenter jag bryr mig inge om ngt. Jag bara dimmar runt jag mår bra. Fuck you all. 

Spelar

Jag försöker att inte skada mig eller trycka i mig droger och alkohol. Genom att isolera mig från den värld där jag har tillgång. Men det är svårt när humöret hela tiden svänger och tankarna hela tiden återkommer till droger, skada mig och allt annat som gör mig till ett monster..

Den perfekta familjen

Vi var väl det. Så fina barn och perfekta. Nu ser jag bara skärvor och jag är den som har förstört allt. Allt allt allt!!!!

Livet

Mitt liv. Vad är det? Jag kämpar mig uppåt, tro mig. Varje dag. Men sen så faller allt och där står man återigen tom. Jag ska börja ett nytt liv nästa vecka, ny stad och förhoppningsvis jobb. Jobba massor är planen. Det kommer bli en omställning och jag hoppas att med lite hjälp av mediciner så ska jag klara mig. 

Tyvärr så ligger självmordstankar och ångest och kryper längst ryggraden där ingen ser men idag är de under kontroll. Jag ser så normal och stark ut, önskar att någon kunde förstå att så är det inte. Den hemska nattens minnen besöker mig och då försvinner min blick. Jag önskar att allt bara kunde försvinna och jag bara ska kunna må bra på riktigt. 

Jag har bestämt mig

Jag vet hur jag ska göra nu.. Jag har bestämt mig. Känns så skönt.

Fan fan fan

Nej nej nej.. Jag kan inte. Hur ska jag orka? Hur ska jag klara av det här? Jag spelar men snart så går det inte mer.

Äcklad

Så förstörd över allt. Känner äckel som gör att jag vill skära sönder mig helt. Mannen sitter åtalad och jag kan inte se hur det här ska gå. Från lördag tills idag är allt bara ett töcken av skit. Polisen som satt hemma hos mig och ställde ingående frågor och som fick mig att börja tro att jag är till för att göra andra människor böttre. Kusin kommer hit, utan sällskap blir jag en vårdnad.

Försvinner bort

Alla tankar vilar, kroppen vilar och ögonen är tunga. Läpparna kittlar och kroppen är så varm och avslappnad. 

Alla dagar går ihop i varandra. Ögonen är så tunga men jag vill inte blunda än. Jag vill njuta för det är så fridfullt.

Allt jag hamnar i, det är slut nu. Mina skärvor börja bli för många.

Fy fucking fan

Polisen här och förhörde mig. Detta kan vara droppen i mitt patetiska äckliga liv. Jag orkar inte.