Det byggs upp nu

Sen jag fick samtalet att underbara Lina har somnat in har min hjärna helt flippat ur. Jag fick en inblick i det eviga, att döden är precis där. Att tårarna ej ville sluta för att din vackra själ lämnat dina käraste och mig. Hur plötsligt konstigt och overkligt livet har blivit. Jag har planerat att göra min sista resa. Jag sa hejdå till min psykolog idag. Jag far ut i vida världen en gång till, suger i mig färgstarka miljöer och människor. Fyller min nu alldeles svarta tomma själ som hungrar efter närhet och kärlek. Där ord inte kan formuleras bedövar jag istället mitt fråd av smärta. Med eviga äventyr och spännande beslut. Sen ska jag gå ut i det klara varma havet och aldrig se bakåt. På stranden lämnar jag mina skor och ett brev. Ett brev som beskriver hur dom aldrig mer behöver oroa sig. Jag bosätter mig långt ner i havets botten.