Trasig hora

Jag har ett enastående sinne att förvandla mig själv till ett monster. Jag är så otroligt självdestruktiv, detta har sin grund i sexuella övergrepp och misshandlar. Min psykolog slog fast att jag har PTSD, men en behandling som jag skulle ha börjat med hoppade jag förra veckan av. Han ville gå rakt på sak men jag kunde inte få ut orden, jag kunde inte formulera orden: jag var i en dimma och dom turades om att göra illa mig. Jag dog. Han slog mig tills jag inte kände mer och efter det tog han bort min sista värdighet. Varför kan jag inte säga detta högt? 

Alla ärr som pryder min kropp är från mardrömmar som hugger mig dag som natt, jag är ständigt påväg att ta livet av mig. Jag spenderar pengar som om idag vore sista dagen i livet. Jag drar i mig alla droger jag får tag på om de lindrar, jag dricker mig berusad varje kväll och jag gråter varje natt. Jag sörjer min fula skadade kropp, jag avskyr mig själv för att jag förtjänar att hatas. Allt detta är som en hammare i mig hela tiden, allt jag får ut hos psykologen är; det är nog ingen ide att vi fortsätter. Jag åker iväg, jag mår rätt bra. Jag log hela samtalet och var tvungen att straffa mig själv för min lögn genom att bränna mig själv.