Det känns som om jag inte riktigt får ihop mina tankar. Allt bara snurrar och jag får liksom inte ihop vekligheten. Det är som om det är höga murar runt mig som jag springer in i vilket håll jag än försöker gå. Jag är utmattad och helt orkeslös. Vill bara sova mig bort från allt och samtidigt samlar jag mod att avsluta allt. För det kommer aldrig bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar