Jag minns inte väldigt mkt men efter ca 38 tim var jag tillbaka på psykakuten. Jag har aldrig i mitt liv upplevt den ångesten. Jag ville göra allt i min makt för att leva utan den, döden var nära inräknad.
Jag blev förvirrad och visste inte vad jag hette jag tror att jag svävade nära en psykos.
Massa benzo och sömn senare så är jag ute igen. För dom har rätt, inläggning hjälper inte mig. Enda är att jag inte skadar mig.
Min gamla överläkare kom ner och var med på samtalet. Jag reflekterade över en sak nyss som gav mig kalla kårar. Han sa: det är inte lätt men jag släpper ut dig. 3 år inlåst skulle kanske inte heller hjälpa. Men det är svårt att veta om jag tar rätt beslut.
Jag slutade andas nyss. För slog tanken honom att låsa in mig på Säter i 3 år?
Jag är helt tras, jag är hög på tabletter, röka och vin. Jag vill inte bo här med dessa människor. Vill vara ifred och äta dricka allt som får mig att dö. Bara dö. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar