jag sitter inne i mitt skruttiga llla hem och hör hur vinden nästan släpar av taket och regnet som smattrar. jag är utomhus alla vakna timmar och jobbar hårt och fokuserat. jag befinner mig varje kväll i bersat tillstånd men intalar mig att det är okej. vet.inte om jag känner lycka och ödemjukhet inför livet eller om jag sakta är på väg in i mani. jag har slukat män som en hora hela veckan och för skör för att döma mig själv.. terapi för ptsd ska inledas i augusti och fram tills dess tar jag fram alla överlevnads tekniker jag har och bara kör. i höst flyr jag igen, med all säkerhet.