Otur, oflyt, eller bara livet?

Kan saker gå mer rakt åt helvete? Hur kan jag ha lyckats med att ställa till det så här? Jag kramar i abstinens. Skyldig 12000. Feber inget jobb. Pank. Ledsen. Arg. Mens. Störd. 

Dö gå bara och dö. 

Allt har varit så kaos/kul/urspårat senaste 2 veckorna. Verkligheten gav mig liksom käftsmäll utan hänsyn och jag har inte riktigt kraften Att hantera livet.