Jag drömde sådanadär verkliga drömmar i morse. Jag kämpade för att uppnå något som jag inte minns vad det var. När jag vaknade med besvikelsen så blev den dubbelt så stor när jag var i sjukhus sängen. Jag tycker inte att jag borde vara här. Hur många gånger har jag inte varit inlagd så här och har det på lång sikt blivit bättre? Nej.
Intervallerna har blivit längre men samtidigt har mina handlingar blivit mer allvarliga. Jag orkar inte mer av det nu.
Jag har en livslång plan nu, jag ser tillochmed hur det kommer fungera. Men jag har två val.. Ett val som kommer ta ett år av mitt liv, men jag kommer bli helt skuldfri. Den andra så kommer jag att göra det jag vill men bli jagad av skulderna längre. Men jag kommer kunna beta av dom i långsammare takt..
Vilket jag än beslutar att ta så kommer det vara stress.. Men det kan komma att gå. Det ska gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar