Har idag så svårt att inse att för 4 veckor sen kom det tårar av lycka och jag var i armarna i den människa jag någonsin älskat. Liggandes i en kingsize säng med fönster som vette ut mot en av Amerikas största stad.
Då kändes de som om världen låg vid mina fötter, vi skulle överleva allt, skapa ett emperium tillsammans. Men jag gick i kras, och skärvorna är svåra att hitta och limma ihop igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar