Efter att jag hoppade från västerbron skadade jag mina ben så illa att jag låg på intensiven i 2 veckor. Jag fick sen remiss/LPT till psyk i Uppsala eftersom jag är skriven där. Jag fick dagen efter åka hem efter ett leende, för lång journal sen tidigare.
Jag hängde mig igår i badrummet och vaknade i morse på golvet. FAAAAN!! Släpp mig fri från den här skiten!! Min sjuksyrra ringde och bad mig träffa henne. Jag kom dit orkade inte sminka mig så kom dit som ett äckligt spöke med svarta ringar under ögonen och bad bara om att snälla, ge mig hjälp att sova och slippa ångesten. NEJ. Jag fick förslag: du kanske ska söka till stadsmissionen så du får vila? Har du pengar mat?: nej.
Usch det var tråkigt.
Jag sa: jag är bara här för att säga hej då. Jag åker till Stockholm och jag fixar hjälp bättre själv och kommer aldrig söka hos er igen. För den kalla handen ger mig bara mer fan än vad jag förtjänar. Jag går härifrån med större självhat än när jag kom.
Nu sitter jag i en lägenhet, som inte är min. Väntar på en snubbe som ska ge mig benzo och förhoppningsvis något mer. Hur jag betalar? Med min kropp.
Jag ser inte någon väg ut!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar