jag förstår ibland att vissa inte förstår och anklagar mig för hur jag mår, att det då slinker ur kommentarer som: ryck upp dig. jag har då liksom lust att skutta upp och säga, jamenvisst! låt oss gå och skriva upp oss till maran, ställa mig i 25 års väntekö till en lägenhet, vi drar till med en lobotomi också så kan jag skratta meningslöst till världens våldsamma lycka. jag försöker! jag försöker fan varje minut att se ett ljus!!! varför kan vissa inte förstå det?! läkaren satte in sobril för två dagar, sen en hatisk kommentar om att jag till imorgon ska ha en vårdplanering för mig själv. ja, enkelt! utskrivning och 1000 kr bidrag till en heroin överdos. fuck you! är det inte hans jobb att hjälpa mig? jag ser ju ingen framtid och orkar snart inget mer. /Lilly