min mentala ålder har sjunkit med 20 år, helt okej. då läkaren pruducerar självhat och blackouts hos mig så sker våran kommunikation genom lappar. jag vet inte hur han ställer sig till detta men efter hans uttalande att han funderar på att skicka mig till säter så vågar jag inte tala längre. hans motivering: jag har efter samtal med en kollega disskuterat ditt tillfrisknande, det oroar mig att dina tankar och känslor är dolda för oss och att ditt självskadande är det enda vittnet av din allvarligt hotade hälsa. mer en så behövs ej skrivas. jag rår inte på att säga något han planerade att skicka den här chocken på mig och har jag tidigare kännt mig våldtagen av psykvården var det här ren tortyr och massaker på min person. just nu sitter jag med blod rinnandes i ansiktet, att slå mig själv medvetslös var alternativet. finns ingen kärlek kvar i mig. Lilly