Drömmar

Trots min galna hjärna så är den inte 24 timmar om dygnet fast i min egna lilla tönt misär. Jag blir läskigt aggressiv emellanåt för andra orättvisor man tvingas på. Jag gör ofta önskelistor som ibland ser ut så här:

Att jag vaknar en morgon och märker att alla bestämt sig för att en ny värld är möjlig.

Att demokratin vidgas och omfattar hela samhället, inklusive arbetsplatserna och hela ekonomin. Och alla länder som fortfarande kvävs och mördas av typ en viss.. gubbe.. som.. typ isolerat hela sitt folk i Nord Korea..

Att man inte kan tjäna pengar på att äga.

Att kön blir en ointressant pryl man rycker på axlarna åt. Kvinna, jaha, intresseklubben antecknar.

Att ingen människa ska tvingas döda och dödas för sitt ”fosterland”.

Att det inte finns några länder.

Att ingen behöver vara ensam eller mobbas eller utvisas. Vi hör ihop.

Att människor känner sig så upprymda över livet och varandra och naturen att religionerna överges och självmord blir en historisk parentes.

Att fler delar med sig av sina drömmar trots att de känns banala, orealistiska eller självklara.

Att jag kommer ihåg fler av mina drömmar som jag övergett för att de kändes banala, orealistiska eller självklara.

Sen slog extrem egoismen in och då tänker jag: Men vad fan kan jag inte bara trots att jag inte spelar bara vinna 280 miljoner kr. Jag skulle bli så skrämmande grym på att vara rik och chilla runt och sprida kärlek. Med lite utbildning så kan jag tom har råd att volontär arbeta. 

En annan meningslös hobby är fotografering. Den dagen jag fångar ngt viktigt så tar jag bort ordet meningslös. Bjuder på en bild. Som är på en kompis, men eftersom han ser lite ledsen ut så kan jag säga mot hans arga utskällning om han ser detta att han är en hemlös och jag gav honom alla mina 10 kr som jag äger, han blev så glad så han grät. (på riktigt så har han ngt i ögat)