En massa mening med livet

Vad är mina drömmar om livet? Vad är det som får mig att le åt den löjliga känsla i kroppen som får mig att inse att jag älskar livet?
Vad är våran existens?
Jag slutade min tidigare blogg. Vad gav den mig?
Vad är den oroande känslan i kroppen vad vill den säga till mig? Den får mig att kvida och gråta. Är det meningen med livet? Hur orkar vi alla upp och göra våra måsten och meningslösa ting.
Vad gör det för nytta att kalla mig psykisk sjuk, när varken mina känslor eller tankar förändras av denna stämpel av mig? Den förhindrar mig att acceptera att detta är jag. Har jag inte rätten att känna som jag gör för att det är en sjuk del av mig? Hur kan jag vara sjuk? Det enda jag vill är att ha stimulans och acceptans. Att leva är en skör linje till att egentligen dö.
Idag vill jag dö. Som igår och dagarna innan det. Den mörka slöjan ligger runt mig och de tunga molnen som omger staden bekräftar bara att mina känslor och tankar är i högsta grad sanna. Jag skriker rakt ut till världen att det inte finns mer att ta! Det sticker av ilska och sorg i min kropp, är detta allt?

Frihet i köttslig form. Jag log.