söndag 19 januari 2014

Litet kryp

Jag har aldrig hatat mig själv så hårt som jag gör just nu. min mor och far borde säga åt mig hur värdlös och misslyckad jag är i deras ögon. att hur dom än försöker så har som skapat den äckligaste dottern på jorden. varför kastar dom inte ut mig ur lägenheten och kväver mig i snön spottar på mig och ger min döda kropp till hundarna. varför är jag världens elakaste människa mot dom jag älskar mest? varför har jag den sjukaste och vidrigaste hjärnan på den här jorden. jag vill inte leva med mig själv längre jag hatar mig. jag sitter fast i mig själv med allt hat, sorg och skam över vad jag har gjort och sagt. jag är ondskan och lömskheten. varför dör jag inte bara för. jag måste härifrån jag måste bort jag går sönder. tänker skära mig det spelar ingen roll längre, 4 år skadefri jag vill bara göra illa den här äckliga kroppen jag önskar att jag kunde skära ut tungan på mig skälv så jag för evigt höll käften. hur fan ska man få ut i text hur jävla mycket man hatar sig själv. det spelar ingen roll längre om jag berättar hur mycket jag älskar dom jag är för sjuk i hela jävla huvudet för att dom ska förlåta mina hemska ord. jag går sönder och dör nu.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar